111 brev till bagerier

För att visa att Surdegskartan finns där folk faktiskt handlar bröd har jag skickat brev till varje bageri som finns med.

Pelle Sten hjälpte till med formuleringarna och döttrarna hjälpte till med frankeringen.

Originalet till de klistermärken jag skickade med gjorde min fru.

Och den ursprungliga skissen gjorde svärfar som är pensionerad art director.

Om ni ser några klistermärken uppklistrade vore det kul att få veta det. Ladda upp en bild på Flickr och tagga den “surdegskartan” så håller jag utkik.

Min förhoppning är att fler reagerar på samma sätt som Ekströms Café och Bageri: Tack för klistermärkena!! Vilken kul grej! Vi ska genast sätta upp dem och göra mer reklam för er sida samt till alla andra härliga surdegsbagerier i Sverige!

Håll rent både hemma och digitalt

Jag är ganska bra på att hålla undan saker i den fysiska världen. Det jag har ska användas annars ställs det undan för senare bruk (barnkläder etc., inte “pryl som kan vara bra att ha”) eller så säljs, skänks eller slängs det. Livet blir enklare så.

I det digitala livet är jag inte lika duktig. Hårddiskar växer hela tiden så det finns utrymme och bra sökfunktioner gör att man hittar igen saker trots stora volymer. Men det är ändå störande att samla på sig för mycket. Till exempel har jag:

1. Oanvända appar i iphonen
Många skärmar med appar som jag laddat ner och testat och sen inte använt igen. Eftersom jag inte sorterar prydligt så är sökfunktionen snabbaste sättet att dra igång en app. Att bläddra är hopplöst.

2. Sparar alla exponeringar från digitalkameran
“Bra att ha” – men i själva verket blir hela iPhoto segt (>25.000 bilder) och det är inte särskilt kul att kolla på bilder. Många dubletter eller liknande bilder och många dåliga.

3. Spara allt
Då och då arkiverar jag alla filer som inte används från skrivbordet i en mapp. Mappen med allting låter jag ligga kvar tills nästa städrunda och då läggs mappen i den nya mappen. Und so weiter…

Nej, det som inte används gör heller ingen nytta och ska inte finnas kvar. Bort bort bort!!

“Jag följer dig” – SSWC 2010

Förra årets SSWC var jag inte där utan på en segling. Oförglömligt och kul, men ändå lite bittert att sitta i en båt och läsa #sswc-taggade tweets tills batteriet tog slut. Därför var det kul att får delta i år.

Härlig miljö, härliga människor, inspirerande och lärorikt och många möten.

Kul att träffa personerna bakom avatarerna (även om jag pratade med alldeles för få). Många jag såg för första gången påminde till utseendet om syskon till sina avatarer i verkligheten: lite äldre, lite smalare käke, lite krulligare hår osv (var det bara jag som tyckte det?).

Jag älskar att både säga och höra “jag följer dig”, det måste vara den här tidens enklaste komplimang.

Kan inte komma på något annat sammanhang där 400 personer har träffats där det har känts så bekant och tryggt. På borden med laddare låg datorer, telefoner och ipads utan ägare som stod och höll koll men ändå säkert.

Prat, snack, argumentation och inspiration överallt.

Största “nyp mig i armen”-tillfället: Allsången. Halleluja!

Finns mycket publicerat och bloggat. Jan Viderén har sammanställt en bra startpunkt, fortsätt sen med sök på Twitter och Flickr. Jag tycker dessutom man ska passa på och köpa SSWC-boken som Mattias Boström sammanställt, ett tidsdokument (eller ladda ner digitalt och läsa den)

Tack alla som ordnade och deltog, Tjärö-personalen för service och @mptre och @hermanolsson för sovarrangemanget.

Vi ses nästa år.

/@perkovich

Utveckling och moln på Disruptive Code (#dcode)

21-22 september äger Disruptive Code rum för första gången. En konferens för webbnördar, tekniker, utvecklare och nyfikna webbmänniskor organiserad av Annika Lidne & Co bakom Disruptive Media.

Jag kommer prata om “Ten things the cloud has taught us” utifrån våra erfarenheter på TV4 av bland annat WordPress, CDN, Disqus, Heroku, plattformar, utvecklingstänk och vad vi lärt oss.

Många intressanta talare och ämnen och kul mingel. Biljetter här.

Är det något du tycker jag borde ta upp maila per@strm.se eller kommentera här under.

Ång-TV i moderna enheter

Mitt problem (som tittare) med linjär broadcast-TV (“vanlig TV”, “gammel-TV”, “ång-TV”) är att jag missar det intressanta, oftast. Inte så mycket “vad man vill, när man vill, var man vill” som att se innehåll i Play-tjänster, hyra eller ladda ned.

För att komma runt det har jag testat använda Elgato EyeTV 410 som är inkopplad till en Mac Mini som i sin tur är inkopplad till tjock-TV’n. Elgato-boxen är inkopplad till en vanlig TV-antenn och tar emot digitala marksändningen (Boxer) och fungerar också med programkortet så att även det låsta utbudet görs tillgängligt. Elgato-programmet i datorn (“EyeTV 3“) har sen stöd för inspelning, uppspelning och lite annat, bland annat uppspelning via lokalt nät eller internet. Så med en app i iPhonen eller genom att surfa till en vanlig webbsida (mobilanpassad) så kan man se samma sak i telefonen som man kan se i TV’n (både via wlan och 3g). Dessutom kan man byta kanal och man ska också kunna slå på inspelning ifall man vill se det senare.

Med Airvideo – som jag tycker är en riktig “Wow-upplevelse” kan man se inspelade filer som man har sparade på datorn (i många olika format).

En annan fördel med mjukvaru-TV är att man kan uppgradera den. Elgato utnyttjade det när de som första box-tillverkare släppte en uppdatering i juni med “Vuvuzela-filter” för att minska det störande ljudet under VM-matcherna. Det filtrerade inte bort allt men det visar ändå på möjligheterna.

Med lite trixande kan man alltså nå ganska långt i att se vad man vill, när man vill och var man vill även om ursprunget är linjär TV. Mest användbara funktionen med boxen för mig: att kunna se valfri linjär kanal var som helst live i telefonen. Det blir en extra TV i hemmet på det sättet.

Gowalla-incheckningar i realtid

Fredrik Davidsson/@fdqps upplyste mig om det jag tydligen missat: att Gowalla sedan april använder pubsubhubbub på sina RSS-feeder. Det innebär att du kan prenumerera och få uppdateringar med några sekunders fördröjning när någon checkar in.

Till exempel kan du prenumerera på några olika spottar med Notifixlite (så här). Till exempel:
T-centralen: /subscribe http://gowalla.com/spots/74453/checkins.atom
TV4: /subscribe http://gowalla.com/spots/63564/checkins.atom
Friden i Kivik: /subscribe http://gowalla.com/spots/708145/checkins.atom

Och det går att bygga egna applikationer för visualisering av incheckningar i realtid, till exempel som Flickrvision eller Twittervision. Eller visualisera “dueller” och låta olika spottar tävla mot varandra.

Mer info här.

Jämförelse Garmin och Runkeeper (HW vs. iPhone-app)

There’s an app for that.

Eller på kanslisvenska: “Det finns en applikation för det.”.

Och beroende på vad frågan var är det sannolikt så att det faktiskt finns en iphone-applikation för det (förtydling: nu menar jag alltså webb/dator-relaterat i stor utsträckning).

När jag springer har jag en Garmin Forerunner 301 som är cirka fyra år gammal och kostade 2500-3000 kr. Det är en GPS och pulsmätare som sitter som en klocka på handleden. Med den loggar jag träning som jag sen kan skicka upp till Garmins webbtjänst. I telefonen har jag Runkeeper som jag oftast använder när jag cyklar.

Nu har jag tagit med bägge prylarna på samma runda samtidigt. På vänster handled: Garmin, i vänster hand iPhonen med Runkeeper.

Så här ser rundan ut hos Garmin och så här hos Runkeeper.
Båda var 44.46 minuter långa men Garmin visade 9.18 km och Runkeeper 9.01 km (170 m skillnad på 9 km). Enligt Garmin gjorde jag 122 höjdmeter och enligt Runkeeper 131.

När jag kollar på kartorna tycker jag Garmins är lite grövre och sämre (och den pep till någon gång när den tappade kontakten i en allé) än Runkeepers (jag sprang hela tiden på vänster sida på vägen längs kanten).

Detalj från Garmin:

Detalj från Runkeeper:

Ytterligare exempel: Garmin vs. Runkeeper: 30 resp. 2 meters skillnad.

Största skillnaden är att Garmin också loggar pulsen vilket så vitt jag vet Runkeeper ännu inte klarar av (och som många inte tycker är intressant). Men det är bara en tidsfråga innan ett bra tillbehör dyker upp (och det finns ju till och med kortläsare som tillbehör).

There’s an app for that. And there’s a free version too.

Så Garmin, Polar, Suunto et al: se upp! En liten dator och gratis-appar kommer räcka för de flesta (och ni har inte en enda app i Appstore). Det blir med prylar som med webbutveckling: det är mjukvaran som är det intressanta, inte hårdvaran.

Att programmera medelst sökning

Har precis bränt onödig tid på en liten detalj till Surdegskartan.se: jag vill publicera antal publicerade bagerier på förstasidan. Eftersom hela sajten är uppe i sådär 10-15 utvecklingstimmar (exklusive Gowalla Spotter) känns det slösigt att ha lagt över en timme på den lilla detaljen.

Fel sätt (igår kväll, c:a 60 minuter): googlade lite slarvigt “number of pages wordpress” och började läsa på lite på Codex om template-taggar. Hittade också något exempel som jag försökte få till men det slutade bara med php-fel som jag varken förstod eller fick bort. Jag kan inte programmera, är rostig och i semestermodus. Alltså dålig idé att försöka på egen hand.

Rätt sätt (ikväll, c:a 10 minuter): googlade lite mer genomtänkt, bland annat “show number of pages published wordpress“. Bang – tredje träffen ett färdigt exempel och beskrivning. Klipp. Klistra. Testa. Klart!

Just ja, för att kunna köra php i en widget behöver man installera en plugin, jag använde Exec-php.

Tre slutsatser: 1. Internet är stort, sannolikt har någon gjort det du vill göra. 2. Lägg tiden där den gör mest nytta (alltså formulera en sökning, inte fräscha upp php-kunskaperna). 3. Uppfinn inte hjulet om det redan finns.

Och koden som behövdes:
<?php
$num_pages = wp_count_posts( 'page' );
$num_pages = $num_pages->publish; //publish
$num_pages = $num_pages-4;
echo "$num_pages";
?>

Uppdatering 2010-08-07: I kommentarerna fick jag förslag på hur man kortar ner det:

<?php echo wp_count_posts( 'page' )->publish-4; ?>

Funkar utmärkt!

Ditt meta-jag

Det här är mitt bidrag till Mattias Boströms initiativ till en SSWC-bok. Det blev ett helt nytt inlägg baserat på tankarna i några tidigare inlägg från 2009-2010.

Nyårslöften tycker jag är en dålig metod för att skapa förändring. Hellre små ändringar i rätt riktning för att uppnå resultat än ett stort tungt löfte om förbättring. Men i år gjorde jag ändå ett och tog tag i vad jag faktiskt ändå medvetet eller omedvetet gjort tidigare. Mitt löfte handlade om att bli bättre på att spara “mitt meta-jag”. Alltså spara undan information om livet, vad jag gör och mina intryck. Som en dagbok fast mer strukturerat och bara i bra verktyg som gör det enkelt och praktiskt och som sen kan tillföra något, alltså göra mig klokare eller kunnigare.

Helt enkelt: du sparar din meta-information på en webbtjänst där den lagras, bearbetas och presenteras. Genom det får du översikt, statistik, historik och feedback som leder till bättre beslut och intressant information. Du kan — om du vill — dela information och följa personer du känner eller tycker verkar intressanta. Tillsammans leder allt det här till roliga insikter och mycket bättre kunskap om dig själv.

Och det finns hur många tjänster som helst att sätta igång med, till exempel aNobii för böcker, Runkeeper för löpning och cykling, IMDb för filmer och TV-serier, Corkd för viner, Dopplr för resor, Sleep Cycle för sömn, Last.fm för musik eller Daytum för att räkna eller hålla reda på just vad som helst. Mer hardcore? 23andMe för gener och anlag.

Mer och bättre data leder till bättre analyser och bättre förslag så ju tidigare man kommer igång desto mer underlag kan samlas in och desto bättre blir analysen.

Att låta allt det man gör förbättra eller på något sätt bidra i framtiden är en schysst princip. Som Kal Ström så bra uttryckte det i en Jaiku-kommentar: Ingenting är värt att göra om det inte lämnar metadata efter sig.

Hur det går med nyårslöftet? Som jag trodde: små steg är bäst.

Lokalproducerat ftw!

Lokalproducerad mat, eller i alla fall vetskap om varifrån maten kommer tycker jag om (knappast ensam om det). Därför blir jag både glad och imponerad över Skåne Mejeriers iphone-app “Träffa bonden”. I appen knappar man in förpackningsinformationen som står på paketet och sen får man se varifrån mjölken kommer. Gård, ägare, fakta och bild. Klockrent och snyggt genomfört!

Och att de i Kina nyligen hittat ytterligare 25.000 ton (medvetet) förgiftad mjölkersättning som enligt uppgifter skulle vara destruerad känns som raka motsatsen till det här. Nej, jag tycker vi konsumenter ska fortsätta handla produkter med känt innehåll och ursprung. Den här appen är ett bra initiativ och att visa varifrån innehållet kommer visar också att man har koll på vad man gör (eller?).

Här dagens mellanmjölk: