strm.se per åström

Huvudfoting är en figur där fötterna sitter direkt på huvudet. Huvudet är kroppen.

Huvudfotingar betecknar figurer som barn oftast ritar som små, långa ben som sitter på ett huvud, ingen kropp.

Vi satt och ritade med tuschpennorna ungefär som vanligt och jag sa ”Ella, rita farfar”. Varpå hon ritar det här:

Shit! Det där är ju en riktig gubbe… Bort med pappret, fram med ett nytt; ”Ella – rita farmor”. Kludd kludd kludd =

Wow, asså det är ju riktiga figurer. Ett papper till:

Mycket oväntat och mycket imponerande!

En vacker dag kommer vi behöva tala om hur oetiskt det är med dunderhonung. Bamse äter dunderhonung innan han spelar fotboll till exempel. Inte konstigt att vargen är chanslös. För att inte tala om Skalmans målvaktsrobot som han tillåts använda..

Annars är Bamse räddningen dessa dagar (just nu Bamse och den lilla åsnan).

Ella har varit sjuk några dagar. Började natten till fredag med feber, blev värre under dagen, och natten mot lördag var temperaturen över 40 grader. Inte bra alltså, men inte utom kontroll. Allmäntillståndet ganska bra, utan snuva eller andra symptom. Under eftermiddagen kräks hon en gång, under kvällen lite till, och under natten mot söndagen ytterligare två gånger.

Söndagen blir lugn. Vi är hemma, kollar på video, läser böcker, hon sover i vagnen en timme men annars inga aktiviteter. Natten blir ganska stökig, vaknar flera gånger, vill ha vatten, är febrig, vi byter blöja, vi somnar om.

Måndag morgon. Hon klagar över ont i magen – det gjorde hon under söndagen också. Vill inte ha något att dricka, inte heller att äta. Nu har hon inte ätit något sedan lördag lunch då hon åt en korv (som kom upp någon timma senare). Helt plötsligt går det ganska fort: hon blir trött, grinig, orkeslös. Vill inte äta eller dricka något. En skvätt blåbärsjuice med bra magbakterier går ner och hon blir direkt piggare i 15-20 minuter, sen tillbaka i samma trötta tillstånd.

Ringer Vårdguiden; drick mycket, ät om det går, kommer det upp börja om igen med små skvättar vätskeersättning. Jag är hemma, Annika på jobbet. Vid lunch byts vi av, Annika hemma jag på jobbet.

Under eftermiddagen fortsätter det likadant men nu vill Ella bara ligga i sängen. Jag åker hem från jobbet med vätskeersättning i väskan. Nu jäklar…. Vi blandar iordning en flaska – en påse pulver och två och en halv deciliter vatten – och börjar ge, två teskedar var femte minut. Tvångsmatning till att börja med, vill inte…. Var femte minut. I en timme.

Och se där, ett leende.

Och se där, hon börjar låta igen.

Och hon reser sig upp, vill se Bamse-filmen igen.

Var femte minut. Nu utan tvångsmatning, hon tar ut nappen själv när skeden kommer.

Efter två timmar vill hon ha kex, det känns som hon är tillbaka igen. Vår Ella. Efter ytterligare en halvtimme får hon en kvarts flaska välling, sveper det bums. Vi fortsätter med teskedarna var femte minut och hon repar sig fort.

Jag tänker att problemen kan komma så fort. Att Ella, här, hemma i lägenheten, kan må så dåligt av ett magvirus. Troligtvis har hon lite känsligare mage än normalt med tanke på mjölk-överkänsligheten, men ändå. Att hon ska hamna i säng och knappt reagera, att det är så nära och kan komma så fort. Här är det trots allt ingen större fara – två föräldrar som kan rycka ut, vätskeersättning finns på apoteket, rent vatten i kranen, rena handukar och kläder i garderoben, tak över huvudet.

Läser lite på nätet, 4000 barn under fem år dör varje dag – DAG – av samma orsaker. Det är ganska pinsamt av vår moderna civilisation. Rent vatten, några teskedar till att börja med, sen några kex, lite välling, och på tre timmar är vårt barn tillbaka. Till skillnad från de 4000 som inte har lika bra förutsättningar och därför dukar under.

Det är därför jag varje månad ger pengar till Läkare utan gränser. Förhoppningsvis hjälper det någon annans lilla Ella. Gör det du också om du har råd.