Ibland blir man extra impad av små barn: i somras (alltså 7-8 månader sedan) cyklade vi två-tre gånger alla tre. Jag och Ella på den grå hybriden, Annika på den orangea mtb-n. Den orangea cykeln har sedan dess stått inlåst i källarförrådet och Ella har inte sett den sedan dess.
Eftersom barnvagnen står kvar uppe vid dagis tänkte jag att vi tar cykeln upp i morgon istället för att gå så vi får lite tempo. Det berättade jag för Ella medans vi klädde på henne pyjamasen:
“Ella, imorgon ska vi ut och cykla. Vi cyklar till dagis imorgon du och jag.”.
Varpå hon svarar:
“Mamma cykla också, mamma cykla den orangea”!
Minne som en häst!
En annan grej – när vi läste “Emma går till tandläkaren” sa Ella:
“Förra helgen, Ella tandläkare. Ella ville inte, Ella gå hem..”
Det som hände förra helgen var att vi försökte gå till frisören med henne, men eftersom hon skrek mycket (“Ella gå hem, Ella gå hem”) så gick det inte att klippa henne. Det fick vi göra själva senare samma dag.
Tänker man efter är en frisörstol med kund i ganska lik en tandläkarstol. Åtminstone om man är 2.5 år…..