strm.se per åström

Att ständigt vara uppkopplad är som en drog. Som mat och vatten. Ett behov och en nyfikenhet som enklast dämpas genom att kolla mail, några inboxar och några bokmärken. Så att man kan fortsätta med annat offline sen igen. En kort stund i alla fall, före suget kommer tillbaka. Som en knark-kick.

För mig finns både mycket av privata intresset och arbetet online och det är en ständig puls: internet går aldrig och lägger sig. Även om jag inte kämpar mot att nolla inboxar har jag alltid ett sug efter mer och bättre uppdaterad information. En känsla som jag inte är helt nöjd med. Min största invändning är att det är just som en drog. Att alltid vilja ha mer, senare, bättre, roligare och intressantare information. Att det känns obekvämt när jag varit borta för länge. Att för lång stund offline innebär att jag missar något viktigt.

På sistone har jag på test ändrat mitt beteende. Visat för mig själv att jag kan pausa och stå emot. Senaste helgen: över 50 timmar offline. Enstaka kvällar offline. Alltså en självvald paus då och då under en på förhand tidsbestämd period.

Och det är skönt att välja själv. Man inser också att det viktiga når fram ändå.

Och när det funkar att ta paus tycker jag man kan fortsätta med gott samvete. Det finns alldeles för mycket nytta för att man ska avstå, det handlar om balans.

Är jag ensam om det här?