Nyligen skickade jag ut årets klistermärke till bagerierna på Surdegskartan.
Det är ungefär 220 kuvert med brev och klistermärken som ska skickas och enklast hade varit att klistra på utskrivna adressetiketter men då hade jag inte kunna testa teorin som jag läst om i “The Lean Startup“. Påståendet var att man överskattar ofta effektiviteten i löpande band-produktion och bortser från det extra arbete som uppstår när man ska hantera lager, logistik, fel som uppstår etc. Det exemplifierades med frågan om vad som går fortast om man ska skicka många brev: att göra ett brev helt klart i taget eller göra ett moment i taget på hela serien?
Jag kände att jag var tvungen att testa.
Det var alltså 220 kuvert som skulle skickas: varje kuvert skulle innehålla ett färdigtryckt brev med adressatens adress på och två klistermärken. Brevet skulle skrivas under och adressen skulle handskrivas (från adressen på brevet) och ett frimärke skulle klistras på på framsidan och en avsändaradress på klistermärke på baksidan.
Som “uppvärmning” körde jag tjugo brev. Jag behövde kolla hur högarna skulle placeras, att pennan fungerade osv.
Första omgången var 20 enheter:
#1. 20 brev “ett i taget”
#2. 20 brev “ett moment i taget”.
Utfall: 21 minuter I BÅDA FALLEN
Jag blev förvånad, det kändes nämligen som det gick fortare att göra hög två. Förmodligen för att det kändes lite stressigare att göra varje moment om och om igen. Det kändes också mer monotont och var “tyngre” arbete.
Båda fallen gav en genomsnittstid på strax över minuten.
Jag ökade sen storleken på batchen till 40 enheter:
#3: 40 brev “ett i taget”
#4: 40 brev “ett moment i taget”
Utfall: 40.5 minuter i #3 och 42.30 på #4. Det var ett överraskande resultat tyckte jag! Jag höll alltså ungefär samma hastighet när jag gjorde ett brev i taget oavsett hur många jag gjorde efter varandra (vilket känns korrekt och rimligt). Däremot tog det längre tid att göra en serie på 40 än en serie på 20. Och just DÄR märktes det som boken beskrev: det uppstod mer arbete för att hantera produktionen. I det här fallet för att antalet kuvert tog slut så jag var tvungen att öppna en ny förpackning med kuvert och dessutom var jag tvungen att flytta om högarna (en hög med >20 brev med innehåll blir väldigt ostadig).
För att inte tala om hur mycket mer slitsamt det var att göra 40 moment i taget för kroppen – det märktes att armarna blev trötta av arbetet, inte så att det gjorde ont men väl mer ansträngande.
Om jag hade fler chanser är det möjligt att man kan optimera flödet bättre, till exempel kanske man spar tid på att signera alla brev först? Klistra på etiketter i en batch?
Jag tycker frågeställning var intressant och slutsatsen överraskande. Men – nästa års utskick blir det nog utskrivna etiketter.
Tags: lean, surdegskartan, utskick
Pingback: Hackernytt | Om startups och allt som hör till. På svenska. | Vad går fortast: en i taget eller löpande band?