Äntligen – nu kan du som har iPhone eller iPod Touch kolla på TV4 Play. Ladda ner här (gratis).
Förresten, det är väl ingen risk att någon missat SVT’s lysande kampanj “Dear Steve Jobs” för sin Play-app? 364.212 personer vill att SVTPlay ska godkännas och svenskgänget har åkt hem från USA. Appen lär dyka upp inom kort…
Nu måste du ladda ner Kindle till din iPhone!
Kindle är Amazons läsplatta men den funktionen finns också tillgänglig nu till iPhone som gratis nedladdning.
Kindle kopplas till ditt Amazon-konto och vips har du en extremt fyllig bokhandel i fickan.
Att läsa längre texter i en telefon?
Skitjobbigt säger de som inte testat.
Kanon säger de som är övertygade (eller?).
Typografin är tydligare än i andra läs-sammanhang i telefonen (mail, webbsidor, Twitter-appar etc.). Du kan ändra grad, vitt på svart eller tvärt om, landskap eller porträtt (och du kan dessutom låsa läget så att valt läge behålls oavsett position). Bokmärken? Du kan sätta hur många som helst. Utrymme? Fyll hela telefonen om du vill, det ryms MYCKET!
Att läsa i mörkret på en skärm som lyser är nästan behagligare än att läsa i ljuset av en riktad lampa (eller?), åtminstone för den som ligger bredvid och vill sova.
Men så långt känner man igen sig från Stanza. Det nya är att du har tillgång till att köpa innehåll med Amazons 1-click shopping. Ett stort sökbart arkiv och dessutom läsarbetyg och kommentarer. Handla i den iPhone-anpassade webbshoppen och innehållet laddas ner i Kindle när du drar igång den.
Billigare böcker när man handlar digitalt? Knappast…. Det är ofta tvärt om: du betalar ett premiumpris för att konsumera digitalt. Till exempel Lessigs Remix (som du dessutom kan laddas ner gratis som pdf på nätet) kostar 8 dollar analogt, 14 dollar digitalt och 4-5 dollar begagnat analogt. Fördelen med det digitala är att du kan börja läsa direkt och slipper frakt och fysisk kopia (även om det kan upplevas som nackdel också).
Den digitala boken är kopplad till Amazon och det saknas funktioner för att dela- och låna ut böcker (eller?) men tillgängligheten innebär många fördelar och du måste testa för att veta hur det fungerar “på riktigt”.
Kindle till iPhone visar också än en gång hur central den mobila telefonen är för vår digitala konsumtion av innehåll.
(Skrivet och publicerat i telefonen därför saknas länkar.)
Sedan artikeln i Resumé i onsdags att Bonnier vill låta alla sajter byta till Episerver har det varit mycket diskussion på nätet om Episerver och open source-alternativet Drupal.
Vill du veta hur systemen fungerar så laddar du ner Drupal här och kör igång, för Episerver kontaktar du någon Episerver Premier Solution Partner eller Solution Partner eller bokar in ett Webinar.
Om texttv i iPhone är ett exempel på gammal kanal i nytt format så är Google Books med tidskrifter ett exempel på gammalt format i ny kanal.
Via The New York Observer hittar jag att Google har förutom böcker också börjat scanna in tidskrifter. Det finns redan nu ett ganska brett men fattigt sortiment tidningar från senaste seklet upp till för något år sedan. Titlar som till exempel American Cowboy, Bicycling, CIO, Guitar World, Mens Health, Runners World och Life. Allt innehåll är scannat, ocr:at, indexerat och sökbart. Du kan bläddra bland omslag, söka i innehållet, kolla innehållsförteckningar, se tumnagelbilder eller klicka på taggmoln.
Jag tycker tjänsten innehåller flera “killer applications”, till exempel:
Överhuvudtaget känns det som de gör väldigt mycket med all den metadata som finns i tidningen men som är svår att ta till sig via vanlig bläddring.
Intäkter? I bläddringsläget till vänster om sidorna ligger Adsense-annonser. Det intressanta är att de förändras beroende på vilken sida du tittar på. Den är alltså kontextstyrd till den gamla inskannade papperssidan! Två exempel ur en gammal Life-tidning (klicka för förstoring i nytt fönster):
Gles hårväxt:
Tandkräm:
Dessutom finns det “Prenumerera”-länkar vid varje titel så att du kan teckna dig för en prenumeration för tidningen.
Jämfört med andra pdf-bläddrare eller “epapper-i-dator”-läsare så är Google Books en enorm utveckling framåt. Läsandet blir mycket mer surfaktigt och via sök kan man hitta fram på ett annat sätt. Däremot skulle tjänsten kunna bli mycket snyggare än vad den är idag. Och innehållet känns inte särskilt läsvänlig så som det presenteras idag.
Som läsarservice och som komplement till den egna tidningen skulle jag vilja erbjuda det här arkivet som en tjänst.
Innehåller inga svenska titlar ännu. Gissar att det kommer en upphovsrättsdebatt även om det här innehållet.
Testa tjänsten här.
Jag gissar att det kommer ett API framöver så att man kan bygga tjänster för tidningsläsning ovanpå deras arkiv?
En digitaliserad analog long tail. Det är självklart att någon skulle göra det förr eller senare och jag är inte förvånad över att det blev Google. Igen.
I förra veckan släppte vi på TV4 vår egna WordPress-plugin som en open source-plugin. Den fick namnet till “External Markup” och vi använder den i våra snart 100 bloggar för att hämta rätt ramverk till bloggen från huvudsajten. Exempel: Style by Kling-bloggen är en del av Mode-sajten och “ärver” utseendet med annonstaggar, navigering och css från huvudsajten. Tove bloggar på en Idol-blogg som hör till Idol-sajten.
Så för att hålla bloggen uppdaterad med rätt information så skrev vi pluginen som hämtar, parsar, lagrar och inkluderar rätt filer i WordPress.
De flesta bloggar som kompletterar eller hör till en annan site har liknande funktionalitet och det finns många olika varianter att göra det på. Vi gjorde det på vårt sätt och lägger ut resultatet på WordPress.org med GPL-licens så det är fritt att ladda ner, modifiera och använda.
Varför gör vi så?
Det finns många anledningar, jag ger några här:
– Det är en del av vår verksamhet att testa och utvärdera nya sätt att arbeta på. Det här är första gången vi släpper något vi gjort som öppen källkod (och jag kommer inte riktigt på något bra exempel på någon annan “stor mediesajt i Sverige” som gjort samma sak) och vi är nyfikna på responsen.
– Vi bygger hela vår bloggtjänst på produkter med öppen källkod. Det känns naturligt att “ge tillbaka” och inte bara “ta”.
– Vi hittade inte en funktion som löste just det här behovet för oss. Nu när vi löst det kanske någon annan har nytta av vår lösning, antingen direkt eller som inspiration till en egen lösning.
– Att vi inte hittade något passande kan också förklaras med att behovet kanske inte är så stort: de företag som faktiskt layoutar en blogg exakt som “huvudsajten” kanske inte är så många. Dessutom är det nog så att de som gör det oftast är “traditionella mediebolag” och hur ofta släpps de lösningarna ut som öppen källkod?
– Förbättringar från andra? Vi är färdiga för stunden men det är möjligt för vem som helst att förbättra och skicka tillbaka kod som gör produkten bättre eller ger den fler funktioner.
– Bättre kvalitet?! Jag kan inte säga hur pluginens kod förhåller sig till annat vi producerar men jag (som inte varit inblandad i kodandet) tror att när man släpper ut det man gjort för andra att granska så väljer man andra vägar och tänker ett varv extra. Kvalitet, stolthet och och att stå för det man gör.
– Spelreglerna är ändrade – trösklarna är låga. Det finns hur mycket kreativitet och produktivitet som helst utanför mediehusens väggar och de både kompletterar och konkurrerar med vår verksamhet. Det som skapas skapas med andra verktyg (öppen källkod, API:er, mashups) och på andra sätt (24 Hour Business Camp) än vad vi är vana med och det måste vi lära oss genom delaktighet.
– “Alla andra gör det”. Nej, det stämmer verkligen inte, men några riktigt stora sajter gör det: Google gör det, Facebook gör det, NY Times gör det, Guardian gör det. Det borde – och kommer – bli fler.
Mer läsning: Jag gjorde en intervju med Henrik Box som satte upp våra bloggar tidigare.
Ladda ner “External Markup” här.
Vi vill gärna höra vad du tycker så kommentera gärna!
Googles köp av Jaiku var knappast bra för utvecklingen av tjänsten även om grundaren Jyri Engeström gjort mycket nytta hos Google i form av profilsidor. Men nu när Jyri efter två år lämnar Google tror jag inte det är slutet för deras möjligheter inom realtidswebben. Jag kommenterade Mikael Zackrissons bloggpost på ämnet men fick inte plats, det blev därför ett inlägg här också:
Google har inte några populära tjänster såsom Facebook eller Twitter, men jag tror de har större planer. Enstaka tjänster kommer inte utgöra realtidswebben.
Att “alla” använder Twitter idag beror på att det är där “det händer” och att det som sägs på Twitter läses på Twitter. Du kan inte själv välja vilken tjänst du använder för att läsa innehållet (även om du kan använda olika program för att läsa meddelandet).
Nästa naturliga steg i utvecklingen är att kunna skicka realtidsinformation mellan olika tjänster. Uppdateringar och nya postningar – oavsett om det är ett inlägg, en bloggpost, en kommentar, en bild, en nyhet taggad med “Israel”, ett bud i en auktionstjänst eller en “Senaste Nytt-flash” – från en bestämd källa som uppdateras i den tjänst du själv föredrar att använda. Idag fungerar det inte, men olika protokoll och tekniker håller på att göra det möjligt.
Därför tror jag Google är något på spåren när de tar initiativ och är delaktiga i att utveckla de nya protokollen. Wave – höstens mest omtalade tjänst – bygger helt på realtidsuppdateringar, och Pubsubhubbub (utvecklat av bland annat Google-anställda på deras egna 20%-tid) kan bli viktiga byggbitar. Och när Google väljer att bygga in stöd för Pubsubhubbub i sina egna tjänster såsom Google Reader, Feedburner och Blogger så har de en ganska bra utgångspunkt i realtidswebben. Och javisst!! Alla tre tjänsterna har faktiskt stöd för Pubsubhubbub sedan en tid tillbaka (1, 2 och 3).
Till Google App Engine finns det kod som kopplar ihop Pubsubhubbub-uppdateringar med XMPP. Enklare uttryckt innebär det att du kan få uppdateringar direkt till din chattklient (iChat, Adium eller liknande) i realtid vid uppdateringar.
Att protokollen och mycket kod dessutom är open source gör möjligheterna större att de får spridning och utbredd användning. Och vem som helst som vill kan vara med och påverka.
Eftersom utgångspunkten i realtidsuppdateringarna med Pubsubhubbub är vanlig RSS så öppnar det upp för många tjänster att skicka uppdateringar vid förändringar. All denna realtidsinformation skapar helt nya informationsflöden att indexera och hålla koll på. Nu mer än någonsin behövs filter och aggregeringsfunktioner som hjälper oss att hålla reda på det viktiga och filtrera bort bruset (till exempel Twingly Channels) och sök.
Jag är övertygad om att även Google har planer för den typen av tjänster. Och jag hoppas att fler blir delaktiga i utvecklingen så att vi slipper hamna i en “Twitter-situation” där bara ett företag får vara med och utveckla. Vi användare är värda bättre och vill också vara med och påverka.
Vill jag ha en personligt anpassad nyhetssajt? Frågan ställdes i DN-bloggen nyligen. Av fyra kommentarer säger två läsare ja och två säger nej. Det är lite som Henry Ford sa: hade jag frågat vad folk ville ha hade de svarat snabbare hästar.
Jag misstänker att de största anledningarna till att vi inte redan har sidor anpassade till besökarna är de tekniska förutsättningarna och att det fortfarande hängs kvar vid ett tidningstänk. Alltså att nyheter ska vaskas fram via manuellt urval, att det behövs en människas bedömning för att bestämma hur en innehållssida ska disponeras. Och att de bland läsare finns en rädsla över att “missa” något (jämför med papperstidningen där alla får exakt samma innehåll).
Att bygga en anpassad förstasida tror jag görs bäst genom att använda kunskapen om en besökares beteende på sajten. Hur en besökare rör sig och vilka länkar personen klickar på berättar mycket om besökarens intressen. Parat med ett redaktionellt urval av innehållet kommer besökaren mötas av mer relevant innehåll och läsa och klicka mer.
Att shoppa på Amazon är i hög grad en personifierad upplevelse. Alla böcker du tittat på, allt du handlat eller böcker du lagt till i kundvagnen kommer användas till att presentera nya produkter vid alla efterföljande sidvisningar (testa att ladda om samma sida om och om igen och se hur innehåll byts ut mellan varje sidvisning). Även leveransbekräftelser och påminnelser innehåller tips om böcker som Amazon tror du är intresserad av och du kan också (helt automatiskt) få mail när en köpt bok kommer i en ny utgåva (och då självklart parat med en del andra böcker som de gissar kan vara intressant). Förutom ett mervärde för kunden skapar också Amazon affärsmöjligheter.
Lite vid sidan av ämnet: för övrigt noterade jag att Svenska Dagbladet nyligen höjt priset på papperstidningen (i samband med omgörningen). Fredag, lördag och söndag är lösnummerpriset 30 kronor. Ett led i utvecklingen av helgläsningen (jag helgprenumererar).
IBC – International Broadcasting Convention – är en stor mässa/konferens för TV-branschen som äger rum 10-15 september i Amsterdam. Över 1000 utställare och föreläsningar om hur man producerar och distribuerar rörliga bilder.
I september besöker jag mässan första gången och inför det fick jag en förfrågan om att skriva några inlägg i den “officiella IBC-bloggen“. Mitt första inlägg handlar om TV4 Play och Facebook-kopplingen.
En annan trend vid sidan av realtidswebben är att prylar börjar koppla upp sig på internet. Tim O’Reilly som myntade uttrycket “Web 2.0” har (tillsammans med John Batelle) använt begreppet “Web square” (=webb i kvadrat) och menar att det är uppkopplade prylar och sensorer blir en del av vardagen framöver. Och med IPV6 (340 sextiljoner adresser) blir det också möjligt att adressera alla prylar, något som inte riktigt fungerar när dagens IPv4-adresser håller på att ta slut.
Ett exempel på en uppkopplad pryl är Bakertweet. Den är byggd på en plattform som heter Ardionou Ardinoo Ardiniou Arduino dom är en open source microkontroller. Björn Falkevik har tagit initiativet till en kurs som äger rum 5 september i Stockholm.
Björn – vad är grejen med Arduino?
Arduino är perfekt om man vill “prototypa” på egen hand utan att man är eletroingenjör med en saftig utvecklingsbudget. Själv så har jag tänt till på Arduino då det ger mig en möjlighet att från nätet påverka något i verkliga världen.
Bakertweet – fler exempel?
Här hittar du en del mer Arty projekt, men det är ju såna som Arduino själva tycker är coola. Min favorit är ju just Bakertweet och det är en sån som jag tänker satsa på att bygga!
Vad lär man sig på kursen? Och vad kan man göra med kunskaperna?
Det är en “Getting started” workshop så fokusen är på assembly språket och att lära sig koppla ihop komponenterna. Tony från 1Scale1 (onescaleone) har lagt ett upp ett förslag på hur han tycker att vi borde distribuera dagen. Ligger i kommentarerna här: http://stockholmarduinoclub.pbworks.com/
Vilka förkunskaper krävs?
Egentliga inga. Men hyfsad generell datorvana är väl en god ide. Men å andra sida så, har man fått upp ögonen för att bygga egen hårdvara så är väl datorvana inget man behöver ifrågasätta.
Vad tänker du bygga?
Först så tänkte jag ge mig på att skicka outputs till små displayer (typ att skicka ut mitt twitter flöde till en dedikerad liten LCD display) men sedan blir det nog en bakertweet box.
Hur många är anmälda?
Just nu är vi 6 st, max 10.
Se Björns egna presentation eller anmäl dig om du tycker det verkar kul.
Det känns självklart att även prylar ska kunna använda internet både för att skicka och ta emot information och det blir kul att se vad kursdeltagarna levererar framöver.
Jag vet inte, men redan i första sekvensen av filmen som visar Spotifys iPhone-applikation får jag känslan av att Apple inte kommer tillåta den.
Speciellt med Google Voice-debaclet i åtanke. Det är helt enkelt för mycket som står på spel och uppstickaren är för bra.