Två bra grejer med att bygga surdegskartan.se: 1. Jag har nytta av sajten. 2. Jag fattar vad man kan göra med det som finns färdigt på nätet.
Hittills har jag lagt ner sju-åtta timmar och 99 kronor. Tack vare främst bloggen Söderfamiljen som hade ett inlägg blev det långt mycket mer trafik än vad jag hoppats på:
En blandning av open source (Wordpress och alla pluginer), API (Google Maps) och ”Software as a service” (Disqus, Feedburner och Analytics). Bara ”för att” tänkte jag lägga allt på ett CDN också för att kunna klara ”oändlig” trafikmängd bara för att det är så enkelt men jag gör inte det ännu.
33 bagerier and counting just nu, följ enklast uppdateringarna via RSS eller Twitter.
När jag fick några uppskattande kommentarer på en karta jag gjort med några schyssta bagerier utmärkta i Google Maps fick jag idén att göra kartan lite bättre: kanske någon mer än jag har användning av den. Ted hade inte tid så jag fick göra det själv
Jag har hittills lagt ned 6.5 timmar på att bygga tjänsten inklusive att köpa domännamn, dra igång ett webbhotellskonto, skriva in och sammanställa informationen. Då är det ändå en fungerande tjänst med admingränssnitt med kartintegration, sök, betygsättning, kommentarer och reactions (med FB/Twitter-inloggning), kontaktformulär, epost-utskick med mer. Jag har inte kodat någonting. Inte en enda rad kod har jag kodat, ändrat eller lagt till! Och jag är inte ens snabb.
2010 mer än någonsin gillar vi våra saker som är personliga, digitala och mobila. Varför skulle vi annars visa upp våra anpassade förstasidor i iPhonen för varandra.
Häromdagen hämtade jag mina nya jeans från SOMconcept. Personliga, såklart.
Att köpa jeans hos SOM är lite annorlunda: du väljer en grundmodell, du provar och sen börjar de mäta och ni pratar er fram till hur byxorna ska vara. Längre? Smalare vid vristen? Bredare höfter eller lite extra utrymme i midjan?
Alla mått och ändringar antecknas och sen har du en personlig måttprofil. Då börjar de roliga och svåra: Välj! Välj tyg, välj trådar, välj träns, välj byxknapp, välj nitar, välj färg på tygfickorna (mellan 28 olika?!).
Sen beställer du och väntar en vecka eller två på att jeansen sys ihop (i Borås) och levereras. Mycket roligare och personligare än att handla standard-jeans. Och lärorikt: du kommer bli förvånad över hur mycket trådfärgen påverkar utseendet.
SOM finns som e-shop också: har du en måttprofil så kan du beställa över nätet.
Nu har jag med lite pyssel fått den Mac Mini som är kopplad till TV:n att twittra lite intelligentare: den skickar en tweet varje gång den går igång eller sätts i vila. De första stapplande stegen för att få huset ut på internet.
Så här gjorde jag (ingen garanti att det fungerar för dig, och sker på egen risk…):
1. För att datorn ska fatta att den ska göra något varje gång den startar eller sätts i vila installerade jag Sleepwatcher (ladda ner här). Programmet (som körs som demon och är ”osynligt”) ser till att ett skript körs vid start och en annat vid vila. Först dubbelklickar du på sleepwatcher.pkg (som är programmet) och sen SleepWatcher StartupItem.pkg som ser till att programmet alltid startas vid uppstart.
2. För start körs .wakeup:
För vila körs .sleep:
3. Skripten ska ligga i din hemmakatalog /Users/användarnamn/. Enklast är att spara innehållet ovan som två textfiler med namnen wakeup respektive sleep.
4. Öppna sen ett Terminal-fönster och skriv: mv sleep .sleep mv wakeup .wakeup chmod +x .sleep chmod +x .wakeup mv byter namn på filerna (och med en punkt framför så blir de osynliga så då syns de inte längre i Finder) och chmod används för att ändra rättigheterna så att de blir ”kör-bara” (x som i execute)
5. Provkör filerna. Skriv: ./.wakeup respektive ./.sleep i Terminalfönstret (./ betyder ”kör”). Du får en xml-fil som svar ifall det har fungerat eller ett felmeddelande ifall något inte stämmer och du kan också se att statusen uppdaterats på Twitter.
6. Funkar det så här långt så är du klar. Testa sätt datorn i vila!
Kan ju också användas ifall datorn blir stulen, då kan den tala om var den är någonstans när den startas upp igen. För det här twittrandet syns inte alls på skärmen, det sker helt i bakgrunden.
Skulle vilja att huset jag bor i var lite mer närvarande på internet än vad det är idag (inte alls). Att via uppkoppling kunna se till exempel temperatur inne och ute, elförbrukning, ifall det är släckt och ifall dörren är låst och sånt.
Det går att övervaka hur mycket som helst, det här är ett extremfall med ett hus som rapporterar det mesta både om sig själv och sina invånare, läskigt mycket.
Jag tänkte börja med att låta TV-macen twittra.
Twitter har ett API som används för att posta tweets (som alla appar använder). Det är enkelt att skicka en uppdatering: kopiera den här raden:
curl -u username:password -d ”status=Skriv in en tweet här!” http://twitter.com/statuses/update.xml
men byt ut username, password och texten Skriv in en tweet här! och skriv in i Terminalen (på MacOSX) och det blir en tweet.
Jag har lagt till datorns adress så att den talar om var den är också. Det är en början iaf.
Tänk att en stereo är så umbärlig? Efter att vi flyttat blev CD-skivorna kvar i flyttlådor och det var rätt väntat. Men jag blev lite förvånad när vi också skippade stereon.
Istället utgår lyssningen från Spotify i någon dator och en Airport Express kopplad till högtalare. Med Airfoil (för 25 US$) kan man plocka ljudet från vilket program som helst och skicka det trådlöst till Airport Expressen som skickar ut det i högtalaren. Och det går att ha flera Airport Express och högtalare och justera volymen individuellt så att samma musik hörs i flera rum.
En nackdel jag märkt och som också stör lite är att det är 1-2 sekunders fördröjning till ljudet spelas upp men fördelarna är många; mindre prylar, större utbud och bättre kontroll.
En annan trend vid sidan av realtidswebben är att prylar börjar koppla upp sig på internet. Tim O’Reilly som myntade uttrycket ”Web 2.0” har (tillsammans med John Batelle) använt begreppet ”Web square” (=webb i kvadrat) och menar att det är uppkopplade prylar och sensorer blir en del av vardagen framöver. Och med IPV6 (340 sextiljoner adresser) blir det också möjligt att adressera alla prylar, något som inte riktigt fungerar när dagens IPv4-adresser håller på att ta slut.
Ett exempel på en uppkopplad pryl är Bakertweet. Den är byggd på en plattform som heter ArdionouArdinooArdiniouArduino dom är en open source microkontroller. Björn Falkevik har tagit initiativet till en kurs som äger rum 5 september i Stockholm.
Björn – vad är grejen med Arduino? Arduino är perfekt om man vill ”prototypa” på egen hand utan att man är eletroingenjör med en saftig utvecklingsbudget. Själv så har jag tänt till på Arduino då det ger mig en möjlighet att från nätet påverka något i verkliga världen.
Bakertweet – fler exempel? Här hittar du en del mer Arty projekt, men det är ju såna som Arduino själva tycker är coola. Min favorit är ju just Bakertweet och det är en sån som jag tänker satsa på att bygga!
Vad lär man sig på kursen? Och vad kan man göra med kunskaperna? Det är en ”Getting started” workshop så fokusen är på assembly språket och att lära sig koppla ihop komponenterna. Tony från 1Scale1 (onescaleone) har lagt ett upp ett förslag på hur han tycker att vi borde distribuera dagen. Ligger i kommentarerna här: http://stockholmarduinoclub.pbworks.com/
Vilka förkunskaper krävs? Egentliga inga. Men hyfsad generell datorvana är väl en god ide. Men å andra sida så, har man fått upp ögonen för att bygga egen hårdvara så är väl datorvana inget man behöver ifrågasätta.
Vad tänker du bygga? Först så tänkte jag ge mig på att skicka outputs till små displayer (typ att skicka ut mitt twitter flöde till en dedikerad liten LCD display) men sedan blir det nog en bakertweet box.
Hur många är anmälda? Just nu är vi 6 st, max 10.
Se Björns egna presentation eller anmäl dig om du tycker det verkar kul.
Det känns självklart att även prylar ska kunna använda internet både för att skicka och ta emot information och det blir kul att se vad kursdeltagarna levererar framöver.
Precision – var noggrann hela tiden. Avstånd, ytor, nivåer, strukturer, linjeringar, lodlinjer och så vidare. Fusk och slarv straffar sig eller kommer synas.
Bra utrustning – utrustningen betyder otroligt mycket för hur fort arbetet går, hur lätt det går och hur bra slutresultatet blir. Det kostar extra att hyra maskiner men lönar sig.
Hantverkare – vårda dina medhjälpare som om de vore dina barn. Var tillgänglig, ge feedback, uppmuntra, koka kaffe, städa undan och gör deras arbete lättare.
Annat som också är lite viktigt:
Logistik – det är jobbigt när två ton material hamnar på fel ställe och måste flyttas ”manuellt” eller när materialbrist gör att jobbet står still.
Snabba beslut – se möjligheterna och fatta beslut så fort det behövs, annars är det lätt att fastna.
Ja, de här insikterna gäller yrkeslivet också känns det som.
Senaste kommentarerna