Rätt sko fel svar

Dagens Nyheter körde en artikel idag om utprovning av löpskor. Bra drag på kommentarerna på nätet, just nu 114 stycken. Slutsatsen av artikeln är att råden varierar beroende på vilken butik man går till. Dessutom hänvisar artikeln till en studie där 1500 personer fick “rätt” skor och 1500 fick “oanpassade” skor och senare uppmättes att båda grupperna fick lika stora problem med skador och värk; en anledning att ifrågasätta hela grejen med utprovning av dämpade löpskor.

Jag tror – men har inte bevisat det för mig själv ännu – att det inte är bra med dämpade skor. De förstör mer än de hjälper genom att försvaga fotens funktion, fördela om krafter på ett sätt kroppen inte kan hantera och kräver en löpteknik som vi inte är byggda för. En fjärdedel av våra skelettdelar sitter i fötterna och det är nog ingen slump.

Om fotvalvet liknas vid en båge, hur stärker man bågen på bästa sätt?

Foto: afagen

Genom att stärka själva bågen eller genom att bygga en ställning under som avlastar konstruktionen?

Det är ett argument, ett annat som jag tycker väger tungt är att springa barfota och känna efter: hur sätter du i foten och hur ser steget ut. Försök sen behålla den rörelsen oavsett vilka skor du har (men märk också att det inte fungerar i en hög dämpad häl).

Foten är sjukt mycket mer hitech än vad en sko någonsin kommer bli, det är en komplicerad sanning att hantera för en enorm industri.

Det nya steget

Långsamt börjar det bli lite flyt i löpningen. Träningsvärken minskar efter varje runda. Att det är nya muskler som används är väldigt tydligt och att det är olika förutsättningar syns också ifall man jämför skorna (nya till vänster, tidigare till höger).

För att få bra flyt försöker jag tänka på:
- Kortare steg (landa med foten under kroppen, inte framför)
- Högre kadens (180 steg/min (eller 15 steg/fot på 10 sekunder))
- Mer spänst: lika mycket studs som muskler (50% studs, 50% muskler – boing boing boing boing, inte kloff kloff)
- Rak i kroppen, balans

Det här är en bra video för 10 minuters introduktion till barfota löpning (eller barfota med skor).

Och ett klipp att kolla på många gånger för att se skillnaden i fotisättning (måste ses flera gånger för att upptäcka detaljerna).

Även om jag har långt kvar tills det sitter känns det osannolikt att jag kommer gå tillbaka till en dämpad sko.

Barfota med skor

Det började ju med det här med att välja löpskor och det missnöje jag kände över alla alternativ. Löpskosortimentet idag är hitech på ett väldigt marknadsfört sätt och trots att jag alltid köpt noga utvalt har jag ändå fått problem med leder och benhinnor. Kort sagt: jag litar inte på skotillverkarna.

Nu har jag för första gången börjat läsa om löpning. Det borde jag gjort tidigare.

För min del finns det två alternativ (Matrix-style!): the red pill or the blue pill.

The blue pill är att fortsätta som tidigare: köpa en noggrant utprovad sko med rejäl dämpning, stöd för hålfoten, stabila sidor, spejsigt namn och hoppas det blir bra.

Eller the red pill: inse att den moderna löpskon är en del av en industri som skapat ett behov av avancerade skor som vi egentligen inte behöver: några miljoner års evolution har gett oss tillräckligt bra fötter och hittills har ingen sko lyckats bättre och överträffat den mänskliga fotens egenskaper.

Den dämpning som Nike började med när de uppfann löpskorna på sjuttiotalet var ett nytt påfund och revolutionerande. Men – och stort men – ingenting som människan saknat eller behövde (“the Nike Scam“). Däremot gick det att sälja mycket skor på det och därmed tjäna mycket pengar. En industri föddes.

Med den dämpade sulan började vi också springa annorlunda och landa på hälen. Hälen – stum, stel och onaturlig att landa på – istället för mitten eller främre delen av foten som fungerat utmärkt i alla tider. När användarna fick problem med kroppen med det nya löpsteget kontrade skotillverkarna med bättre dämpning = ännu mjukare häl-landning – och så vidare, och därmed var spiralen igångsatt.

Så vägen framåt – Red Pill: om mina skor tidigare fyllt tre funktioner: skydda mot underlaget, dämpa smällen i steget och vara snygga så kommer jag nu prova gå ner till en eller två funktioner: skydda mig mot underlaget och se ok ut. Dämpningen får foten själv ta hand om så som den gjort tidigare och så som den gör för resten av jordens levande varelser. Kort sagt barfota men med lite skydd mot underlaget.

För det här behövde jag alltså nya skor, lära om steget, träna upp nya muskler.

Från och med nyligen springer jag i Vivo Neo. Tre millimeter odämpad sula under hela foten (ingen klack – lika tjock under hela foten, inget stöd för mellanfoten), flexibla och lätta.

Har kört några försiktiga rundor redan. Hur det känns? Inte bra: haft träningsvärk, svårt springa avslappnat, sprungit långsamt plus att jag måste tänka mycket på hur jag gör något som jag tidigare kunde utan att tänka.

Återkommer om detta.

Ett fåtal av hundratalet webbsidor och bloggar jag läst finns taggade på pinboard.

Hitech, hajjtech, schmajjtech

Att springa i rätt skor är viktigt, eller? Mina tre år gamla skor är utslitna på ovansidan och jag behöver nya. Tidigare har jag gått till Löplabbet och sprungit in några nya och handlat det personalen rekommenderar.

Nu börjar jag med att kolla på deras sajt (och Runners Store) för att se vad som finns:

Gel-3020 har också ett mjukare material vid tåledens utsida för att minska och förhindra besvär för löpare med Hallux Valgus.

Lunarlonmellansula innebär en mjuk kärna i ett hårdare skal, vilket ger optimal avvägning mellan stötdämpning och stabilitet.

Dynamic Support innebär att mellansulan är utformad med en kilkonstruktion, vilken anpassar stabiliten efter den enskilde löparens belastning.

Mellanfotsförstärkning i Flywire-design ger effektivt stöd och säker passform.

Strategiskt placerade förstärkningar i ovandelen ger stöd och säker passform.

Cushlonmellansula och Zoom Air i häldelen ger hållbar stötdämpning.

Tack vare adidas teknologi TORSION® SYSTEM skapas stabilitet och ett perfekt anpassat stöd i fotvalvet medan GEOFIT™+-komfort och FORMOTION-teknologin ger härlig löpning på alla underlag, en jämn och skön löpupplevelse helt enkelt.

Jag – som i vanliga fall gillar teknologi – känner mig olustig inför att handla pjuck för 1500 spänn med ovanstående beskrivningar (som dessutom är rätt fula och bör bytas efter 150-200 mil).

Människoarten är ungefär hundrafemtiotusen år gammal och har sprungit hela tiden. Våra fötter är anpassade till det.

BEHÖVER jag verkligen Gel-3020, Lunarlonmellansula, Dynamic Support, Mellanfotsförstärkning i Flywire-design, Strategiskt placerade förstärkningar, Cushlonmellansula, Zoom Air och TORSION® SYSTEM eller GEOFIT™+-komfort?

Vi får väl se.

Fortsättning följer…

Spring i benen

Hösten 2010 sprang jag Lidingöloppet (30 km mest grusväg, ganska kuperat). Plågsamt att springa och ännu plågsammare efteråt. Tog ungefär två veckor innan jag kunde gå nedför en trappa normalt igen utan att benen protesterade eller gjorde ont. Helt självförvållat eftersom jag mest cyklat och knappt sprungit något inför loppet.

Sedan dess blev det något enstaka pass under våren men inte förrän nu i sommar har jag kommit igång lite mer regelbundet (om man kan säga så efter 4-5 pass). Så skönt det är, hade glömt bort hur avkopplande det faktiskt är med en löptur. Till skillnad från att cykla i stadsmiljö är att springa på otrafikerade vägar avkoppling.

Ska dessutom uppdatera min jämförelse mellan Garmin och iPhone (Runkeeper) (eller Android), just nu den här domänens mest googlade artikel. Verkar som fler än jag kommit igång.

Siktet är inställt på Berlin Marathon 2012.

Jämförelse Garmin och Runkeeper (HW vs. iPhone-app)

There’s an app for that.

Eller på kanslisvenska: “Det finns en applikation för det.”.

Och beroende på vad frågan var är det sannolikt så att det faktiskt finns en iphone-applikation för det (förtydling: nu menar jag alltså webb/dator-relaterat i stor utsträckning).

När jag springer har jag en Garmin Forerunner 301 som är cirka fyra år gammal och kostade 2500-3000 kr. Det är en GPS och pulsmätare som sitter som en klocka på handleden. Med den loggar jag träning som jag sen kan skicka upp till Garmins webbtjänst. I telefonen har jag Runkeeper som jag oftast använder när jag cyklar.

Nu har jag tagit med bägge prylarna på samma runda samtidigt. På vänster handled: Garmin, i vänster hand iPhonen med Runkeeper.

Så här ser rundan ut hos Garmin och så här hos Runkeeper.
Båda var 44.46 minuter långa men Garmin visade 9.18 km och Runkeeper 9.01 km (170 m skillnad på 9 km). Enligt Garmin gjorde jag 122 höjdmeter och enligt Runkeeper 131.

När jag kollar på kartorna tycker jag Garmins är lite grövre och sämre (och den pep till någon gång när den tappade kontakten i en allé) än Runkeepers (jag sprang hela tiden på vänster sida på vägen längs kanten).

Detalj från Garmin:

Detalj från Runkeeper:

Ytterligare exempel: Garmin vs. Runkeeper: 30 resp. 2 meters skillnad.

Största skillnaden är att Garmin också loggar pulsen vilket så vitt jag vet Runkeeper ännu inte klarar av (och som många inte tycker är intressant). Men det är bara en tidsfråga innan ett bra tillbehör dyker upp (och det finns ju till och med kortläsare som tillbehör).

There’s an app for that. And there’s a free version too.

Så Garmin, Polar, Suunto et al: se upp! En liten dator och gratis-appar kommer räcka för de flesta (och ni har inte en enda app i Appstore). Det blir med prylar som med webbutveckling: det är mjukvaran som är det intressanta, inte hårdvaran.

Välj rätt verktyg ur verktygslådan

Jag har en avancerad löparklocka med GPS. Efter en runda kan ladda upp all information på nätet och läsa av sträcka, fart, tid, höjd, hjärtfrekvens, mellantider, väder (via väder-API), få rutten inritad på karta och ännu mer. Dessutom lagrar klockan alla pass så man kan “springa mot sig själv” genom att klockan håller reda på hur man förhåller sig till en tidigare runda.

Avancerat och användbart i rätt situation, men just nu är det alldeles för komplicerat. Mitt mål är Stockholm Marathon som går av stapeln 31 maj. Tills dess siktar jag på att genomföra 25 pass.

Jag behöver ett enkelt verktyg som hjälper mig med det: jag skapade en panel på Daytum där jag räknar mina pass. Förhoppningsvis passerar den 25 någon gång mot slutet av maj.

Anmäld till Stockholm Marathon 2009

Om sex månader är det dags igen. Den här gången var det Ola som gav mig den sista knuffen som behövdes för att skicka in anmälan. Så nu är jag 725 kronor fattigare och har en anledning att ta mig i kragen och börja springa ordentligt. 2006 sprang jag, men 2007 och 2008 ställde jag in på grund av sjukdom. Tredje gången gillt nu.

Eftersom jag inte är 20 år längre och tenderar att gå sönder och få ont (benhinnor, knä, fötter, rygg med mer..) så ska jag försöka vara klok och dra igång försiktigt. 15 minuter uppvärming, 25 minuter träning, 10 minuter långsamt/promenad och sen vila 3-4 dagar, så kommer det se ut första månaden. Hur upplägget ser ut sen återkommer jag till, men max tre pass i veckan och minst en vilodag emellan.

Här är lite inlägg jag skrev inför 2008-loppet:
Tävlingskalendern 2008
50 dagar och många mil kvar (Stockholm Marathon)
Toppa formen, hur man inte gör
DNS

Snart är loppet fullt så skynda anmäl dig du också. Det är gott om tid kvar att förbereda sig och en spännande upplevelse.