Mikroblogg: att säga något med max 140 tecken. I bästa fall leder det till intressant diskussion, i sämsta fall är det ett gäng människor som skriker rätt ut men ingen som lyssnar.
Har Twitter vunnit mikroblogg-kampen nu? Knappast.
Andelen svenska användare har ökat och det har varit kul att följa hur många har fått kämpa för att ta till sig tjänsten. Många har testat olika tredjeparts program, kämpat sig över inlärningströskeln eller justerat sina krav innan det till slut lossnar.
Annars finns det fler och fler alternativ och även lite olika nischer. Till exempel testar vi Yammer för intern kommunikation på jobbet. Att använda en separat blogg internt är klokt för att det ger en bra överblick över vad som pågår på avdelningen (eller företaget) utan att man måste begränsa sig eller fundera på vilka som kommer läsa inläggen.
Jag ser fram emot nästa generation tjänster där man kan kommunicera mellan de silos som finns idag. Framtiden är inte en stor tjänst utan flera olika som kan kommunicera med varandra. Och portabla kompislistor så att man slipper definiera sina vänner på varje tjänst.
Jag finns här: Nanoblogg (kreativ), Twitter (internationell), Yo (snygg), Jaiku (favorit men har tappat), Bloggy (utvecklas mest).
Ett problem med 140 tecken är att en länk ofta tar upp mycket plats. Därför finns URL-förkortare typ Bit.ly som kortar en länk. Jag gillar inte förkortade länkar även om jag förstår behovet. Anledningen är att en förkortad länk http://bit.ly/NjOT8 säger så mycket mindre om destinationen än den utskrivna länken (och alltså kräver klick för att se vad som länkas):
http://strm.se/2009/02/24/hej-var-ar-du/. Så här ser inlägg med förkortade URL:ar ut. Ser fram emot en bättre lösning på länkar alltså.